If you can't love me now Dont love me later When my later is much greater
När det handlar om att ta ut sin ilska så älskar jag bloggen
Har varit så jävla arg på sistonde, och ja vet att det påverkar folk omkring mig. Men liksom vad ska jag göra åt saken? jag kan inte hjälpa att jag är arg.. det bara är så. Jag hatar, verkligen hatar när folk tar på mig. Det är något jag alltid har hatat ända sen ja va liten. men det är inget jag har uppmärksamat om, jag har låtit det gå om det har hänt. det är för flera olika anledningar. en stor del beror på att jag känner mig så jävla tjock när folk petar på mig eller drar i mina kinder. de är också för jag blir allmänt irriterad. Det betyder inte att jag inte gillar kontakt, för då skulle ja bara ljuga, jag älskar långa kramar och allt. MEN VERKLIGEN INTE NÄR FOLK TAR PÅ MIG MED SINA HÄNDER. herregud... jag har alltid försökt och kunnat kontrolera det.. typ bara skrattat bort det med att säga sluta osv. men nu för tiden eftersom att jag är så jävla arg, så blir jag arg. det är inte den att jag försöker vara otrevlig eller driva om att jag blir arg för jag blir ärligt arg på rikigt. jag vill slå hål i väggarna skrika i kuddarna och bara hoppa ner från en bro. det är så jävla hård press just nu, plugget, familjen och vännerna. verklgen försöka hålla upp allt. att försöka inte blanda i sig i all drama. dte blir för tungt för axlarna efter ett tag och jag har verkligen nått min gräns. för det första vill jag verkligen inte höra hur mycket jag gått upp i vikt varje dag, det är nog den värsta delen. för hurrrr lite än ja försöker att bry mig så har det satt sig fast i min hjärna. all drama som händer med alla i skolan, jag fattar verkligen inte. varför snacka skit bakom ngns rygg och sen va en ängel i ansiktet? eller varför vilja starta ett bråk? herregud jag orkar verkligen inte med människor längre. dom ja har närmast hjärtat kommer alltid behålla sin plats. och ärligt talat vill jag inte att ni tar åt er av hur jävla arg jag är, ta inte åt er av att jag skriker huuur jobbigt än det är. och förlåt för det, förlåt! jag försöker verkligen. men all hat har verkligen tagit över, jag hittar inte glada tara längre. det ända jag vill göra om dagarna är att stanna hemma ligga i sängen under täcket med musiken i högsta volym, bara glömma ALLT och då menar jag verkligen allt. tina förlåt du också för jag inte lyssnar på dina råd.. men just nu behöver jag verkligen göra det, jag behöver höra falska ord och få falskt hopp. för tro mig jag vet att du har rätt
taaack bloggen för du har lyssnat på mig
Kommentarer
Trackback